Sån är jag...
Idag vet det den absolut sista skoldagen!
När jag sitter och tänker på måndag blir jag lite tjock i halsen och blöt i ögona, låter löjligt? jag vet, men jag är en känslosam person. Jag vet att jag definitivt kommer gråta på måndag, men sån är jag, om jag inte gråter öppet kommer jag nog säga att jag "måste gå på toa", för att där släppa hämningarna och böla! Aja, får inte glömma att packa näsdukarna då! =P Men sån är jag...så ni får ursäkta mig...ni får tycka att jag är en vek person och tycker säkert att jag är heldum som snyftar till på min absolut sista dag i skolan och tänker, men varför gråta när man äntligen får slippa skolan?! Ja, det kan jag också undra, men det är så många känslor inblandade, jag vet inte riktigt hur jag ska känna...jag känner mig kluven i två delar, den ena delen är superglad och när jag tänker på studenten får jag så mycket adrenalin i kroppen att jag knappt kan sitta still, men sen finns det ju även den andra sidan, den som är rädd och inte riktigt vet vad som kommer hända efter att all denna uppståndelse ebbat ut...vad kommer hända sen?! Kan någon svara på det?! Fast det är väl bara jag som kan det egentligen...Men nej! Nu ska jag inte sitta och tänka såhär, men man kan nästan inte låta bli, man vill ju ändå ha lite planer för vad som ska hända efteråt...
Nu vill jag komma med nåt bra avslut men jag kommer inte på något så jag säger bara hej då och vi hörs snart igen.
♥♥♥♥
