I watch the sun as it comes up I watch it as it sets, yeah this is as good as it gets
Det händer inte ofta att jag skriver två gånger på en dag, tror faktiskt att det aldrig har hänt förut. Egentligen har jag inte speciellt att skriva om utan känner mest bara för att skriva nåt. Dagen är snart slut och det är dags att sova. Idag skulle det blivit träning, men blev inget med det, så slappade bara hemma för att sedan bli bjuden på middag ute på restaurang. Långbro wärdshus blev det och maten var verkligen hur god som helst! Kan absolut rekomendera det stället om man känner för att gräva djupt ner i plånboken...
Nu på kvällen har jag kollat lite fotografutbildningar, jag kollar nästan varje dag och alltid på samma skolor för att jämnföra och ha mig. Oftas är det dom som inte äns ligger i sthlm som är mest lockande men då kommer man till ständiga frågan: Är jag beredd att flytta hemifrån till en annan stad där jag är helt ensam och utlämnad, jag menar, jag är ju bara 20 år? Det finns säkert de som flyttar bort när de är ännu yngre, men fan skulle jag klara av det? Just nu känns det inte som det. Jag har ännu en röst djupt inom mig som säger att jag inte skulle klara av det. Även fast jag vet vad jag vill bli och arbeta med så är det ett jäkla stort steg att flytta helt själv till en annan stad, när man inte ens bott ensam här hemma. Varje gång jag tänker på det, som är i princip varje dag, känner jag hur magen vänder på sig upp och ner, och jag får ont i huvudet. Det kanske är en ganska så säker singnal på att jag inte är redo ändå? Jag vet inte. Men hur ska man då veta när man väl är redo? Det vet jag inte heller. Man kanske inte vet förän det verkligen är dags att söka, och börja plugga... Det kommer bli bra, det är jag övertygad om. Men det är ändå jobbigt att tänka på detta. Jag menar om jag skulle flytta flyttar jag från ett liv som jag byggt upp i 20 år. Visst man kommer hålla kontakten, med vänner och speciellt familj, men det är ju ändå inte samma sak. Man kan inte säga att vi ses imorn då eller ringa/smsa pch fråga om man vill hitta på nåt samma dag, nu händer det tyvärr inte så ofta, men det är ju skönt att veta att möjligheten finns. Tänk vilken förändring det skulle bli.
Ja, då var kl över tolv och det är dags att sova, ska upp om åtta timmar. Tack och god natt.
//Maria♥
Nu på kvällen har jag kollat lite fotografutbildningar, jag kollar nästan varje dag och alltid på samma skolor för att jämnföra och ha mig. Oftas är det dom som inte äns ligger i sthlm som är mest lockande men då kommer man till ständiga frågan: Är jag beredd att flytta hemifrån till en annan stad där jag är helt ensam och utlämnad, jag menar, jag är ju bara 20 år? Det finns säkert de som flyttar bort när de är ännu yngre, men fan skulle jag klara av det? Just nu känns det inte som det. Jag har ännu en röst djupt inom mig som säger att jag inte skulle klara av det. Även fast jag vet vad jag vill bli och arbeta med så är det ett jäkla stort steg att flytta helt själv till en annan stad, när man inte ens bott ensam här hemma. Varje gång jag tänker på det, som är i princip varje dag, känner jag hur magen vänder på sig upp och ner, och jag får ont i huvudet. Det kanske är en ganska så säker singnal på att jag inte är redo ändå? Jag vet inte. Men hur ska man då veta när man väl är redo? Det vet jag inte heller. Man kanske inte vet förän det verkligen är dags att söka, och börja plugga... Det kommer bli bra, det är jag övertygad om. Men det är ändå jobbigt att tänka på detta. Jag menar om jag skulle flytta flyttar jag från ett liv som jag byggt upp i 20 år. Visst man kommer hålla kontakten, med vänner och speciellt familj, men det är ju ändå inte samma sak. Man kan inte säga att vi ses imorn då eller ringa/smsa pch fråga om man vill hitta på nåt samma dag, nu händer det tyvärr inte så ofta, men det är ju skönt att veta att möjligheten finns. Tänk vilken förändring det skulle bli.
Ja, då var kl över tolv och det är dags att sova, ska upp om åtta timmar. Tack och god natt.
//Maria♥
Kommentarer
Trackback
