Maria

Har inte suttit framför datorn på 2 dagar, Har varken haft tid eller ork! Men nu är sitter jag här igen efter att kollat på 14 olästa mejl som jag i och för sig hade tänkt göra igår men orkade inte när jag hade kommit hem från M, kollat vad jag har missat på facebook vilket inte är så mycket bara en massa onödiga notifaications en ny uppdatering om Jason Mraz, en inbjudan till evenemang som jag ska gå på den 27 mars och sen en förfrågan. Sen har jag kollat upp min hemsida, japp jag har en ;p aktiviteten är ju dock zero eftersom typ ingen vet om den haha men men, fast nu vet ni ju det aja. Om ett tag kommer S hit och ska äta middag med mig och syrran det ska bli trevligt :) 
  Usch det ser ut som om en bomb har detonerat i mitt rum, det kanske e dags attt städa lite...

//Maria♥

Jag kunde ju ha valt en bättre dag att få ordtroka! Usch, så sitter jag här igen och ska försöka börja skriva på första frågan på hemtentan och såklart finner jag inga ord att uttrycka mig med. Blä. Mamma säger att det bara är att börja skriva utan att tänka allt för mycket på ordföljden och gramatik och så. Men om jag inte riktigt vet vart jag ska börja så spelar det ingen roll om jag gör så eller inte...
   Jaja, sätt igång nu!

//Maria♥

Jo, ibland är man väl det eller hur? Känner mig ännu mer sjuk idag än vad jag har gjort hela denna långdragna förkylning men ändå blir det utgång för jag vill! Ssch, säg inte till nån ;p Är rätt så på, fast det blir nog inte en sån sen kväll som förra... Tror jag i alla fall haha. Nej nu måste jag kolla vad som ska köpas på systemet och sen fortsätta läsa, blä.
  Idag är det fredag den 13:e.



//Maria♥

... sålänge lågt på himlen bakom dismolnen. Det har varit en hyfsad dag idag. Är nästan helt klar med hemsidan till vårat grupparbete, ska till plugget på söndag och göra det absolut sista, plus göra klart presentationen. I veckan är det redovisning och rollspel som gäller. Men jag ska även göra något som jag hade velat finns tidigare för en sån som mig och andra i samma situation. På tisdag ska jag prata inför en grupp som är syskon till anorektiker... Det börjar känns nu kan jag säga. Jag är knappt något nervös inför redovisningen i plugget, men detta undrar jag hur det kommer gå. Får se...
  Men jag hoppas jag kan komma med något nyttigt för de som är i samma situation som jag var för ett par år sedan. Säga att det är okej att hata den sjuke även fast det är ens syskon, veta att det är okey att tycka att det är jobbigt när föräldrarna den mesta tiden hos sin sjuke syster eller bror så man känner sig åtsiodsatt. Att faktiskt inse att mitt syskon är sjuk och behöva se hela processen utvecklas från att vara den goda glada syrran eller brorsan till att bara finnas där som ett tomt, smalt skal. Och höra orden för första gången: ------ har anorexia.  
  Det är jätteviktigt att prata med nån. Det var nog det största misstaget jag gjorde. Att inte ta kontakt med någon och istället tro att eller kanske snarare inbilla sig att allt är okej och tro att jag kunde hantera känslorna som kokade inom mig. För det var ju just det jag gjorde och sen blev allt bara för mycket. Vilket jag ibland forfarande kan känna men då vet jag hur jag ska ta itu med det. Det är viktigt att veta att man inte är ensam för många gånger kände jag mig oerhört ensam. Visst jag hade mina kompisar som är de bästa man kan ha, men jag hade ändå en känsla någonstans där inne av tomhet och ensamhet. 
   Känner att det får räcka här.

//Maria♥